there are moments when i don't know if it's real

Kära vänner, jag vet, jag är otroligt dålig på att uppdatera, så är det ni får ta mig som jag är. Den här veckan har känslorna svallat som en bergochdalbana över hela den här glutengrejen. Men finaste Andrea piggade upp mig med omtänksamma chokladbollar i torsdags. Mycket uppmuntrande.
Varför har känslorna gått upp och ner kanske ni undrar? Brace yourselves, för här kommer negativa tankar:
För tre dagar sedan åt jag en choklad. Smarrig choklad var det från Lindt med nån maränggrej, supergod var den. Minuterna gick och plötsligt fick jag en väldig smärta i magen (dont worry, det var allt som hände) however, jag tog en titt på förpackningen och insåg att jo minsann! den här dyra chokladen från Lindt minsann innehöll vetestärkelse! Varför har man ens andra ingredienser än choklad och eventuell smaktillsatts i choklad? 
Nehej, konstaterade mamma och köpte en ännu dyrare choklad som jag faktiskt kunde äta. Helt ren.

Nummer två. Det har varit mösspåtagning. Alla andra var ju tipsy så att säga så jag tänkte: i'll go for a beer. Så jag tog en klunk eller två och minuterna gick och plötsligt drabbades jag av en väldig magknip och då insåg jag att jo minsann! När man brygger öl tillsätter man vete för att det ska jäsa eller nått. (det finns glutenfria öler men det var ju tyvärr inte denna.)
Så, i made my way home that very evening when the sun came down, gick hem och grät mot mammas axel för att jag är så dålig och aldrig kommer klara den här dieten och jag har ju tjatat om att öl innehåller gluten varför har det inte satt sig i mitt standardminne? jag borde veta sånt utan att tänka på det hela hela tiden jag är hopplös! och all tid av slit med glutenfri kost har gått till spillo för nu går min tarm sönder igen!
Men jag fick den tröst jag behövde tills jag somnade. trumpen.

Hursomhelst har jag bestämt mig för att bryta mina traditioner. Ni som känner mig vet att jag anser att kinamat är guds gåva till människan och all annan mat kan slänga sig i väggen, speciellt den här maträtten som jag aldrig tänker smaka. Men eftersom det är gluten i allt sojabaserat och friterat (läs: all kinamat) har jag bestämt mig för att ha indisk mat som favorit. Det innehåller aldrig salt (toppenbra för hjärta/kolesterol/brutna höfter, allt sånt där!) och ingen soja, inget är friterat och allt är så starkt att immunförsvaret får sig en omgång varje måltid. curry sägs även boosta minnet lite och bota huvudvärk etcetc. den fullkomliga maten med andra ord! Plus att allt ska göras från grunden om man är så bra som jag (även currykryddan) så man vet att det inte är nå funny business man stoppar i sig.

Så är det, nu är klockan långt efter midnatt. Sov gott!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (bara för mig)

Din blogg:

Vad har du på hjärtat?:

Trackback