om man får vara sådan

idag har allt det här kännts så himlans trist. jag vaknade och var så vansinnigt sugen  på våfflor men så, oh nej jag har ju aldrig bakat glutenfria våfflor förut. och varför skulle jag ställa mig klockan kvart i sex en fredagsmorgon och göra glutenfria våfflor för första gången? (vem vaknar så dags ens?) Jag nöjde mig med yoghurt, juice och ett ägg.
jag känner oxå lite sorg över att inte kunna äta mina precious pringles. Istället har jag låtit tre påsar S&C ringar försvinna spårlöst, under en allt för kort tidperiod (fyra dagar: frukost, middag, lunch)
(jag lägger in en bild här så det inte bara bli text i detta inlägg)

Nu till dom goda sakerna (ordlekar alltså...)
1. Jag kan äta galetter. och det kan DU oxå om du inte tål gluten! Givetvis kan du låta dessa himmelrika små njutningar landa på din tunga även om du är en heavy-gluten-eater. Galetter görs nämligen på Bovete som, trots sitt luriga namn inte alls innehåller vete, det är en ört. There you go. 

2. Heder åt alla mjölkintoleranta och veganer där ute, ni kämpar på bra, men jag är faktiskt glad över att jag inte var mjölkintolerant.

3. Ja, min mage är ju inte uppsvälld hela tiden (jag är så kvinnlig som yttrar detta) så jag känner mig ganska slank.
Men jag har mina rädslor. Låt mig förklara allting grundligt för er (läs om så behagar)
Jag har alltid känt mig någorlunda smal, bortsett från efter en portion spagetthi. Nu har jag varit på glutenfri kost i tre veckor exakt och min uppsvällda mage är ju onekeligen borta. Det tycks då förekomma så att jag har blivit mycket smalare utöver detta och jag undrar, varför? Plötsligt äter jag som den flodhäst jag tidigare såg ut som, men. men men men. min balklänning tycks ändå ha vuxit sig tre storlekar större. Behån skär in i mina revben och om jag ligger på rygg på golvet får jag ont i ryggraden.
jag har då två teorier kring detta fenomen:
Teori nummer ett: Jaa jag är ju i en ålder nu då jag börjar bli en kvinna och jag kommer märka att det händer saker med kroppen...........hm.
Teori nummer två: min kropp kommer göra en tsunami. Alltså den drar in sig, och vips innan man vet ordet av ser jag ut som Oprah Vinfrey under vintern. 

Det är inte så att jag gått ner i vikt, och på något vis tycks mitt midjemått ha lyckats hålla sig stadigt på 68. Detta avfärdar egentligen båda mina ovanstående teorier, men ja. Det är vad jag har, kom på något bättre själv... :)