Minimala faktorer

Nu har jag inte uppdaterat er på väldigt länge, och här kommer en lång förklaring:
Som jag sagt förut är det så att när en glutenintolerant börjar äta glutenfri kost ökar aptiten något. Hos mig har den ökat enormt och jag har gått från att väga 58 till 65. Detta har lett till massiv ångest, mängder av fosterställning-gunga-gråt-i-dammiga-hörn. Jag har alltid haft superlätt att gå ner i vikt men nu sitter dessa kilon som berg. Vissa säger att jag nu fått den kroppsform det är meningen att jag ska ha. Så sant så sant, men det betyder inte att jag tycker om det eller har för avsikt att någonsin tycka om det.
Jag har pendlar väldigt i vikt i mina dar, en gång låg jag på 60, sen rasade jag ner till 42 (lång historia) och när jag hade repat mig efter den vevan och låg på 58 bestämde jag att där stannar det, jag vill inte ligga över 58 för då får jag ångest, jag vill inte ligga under 58 för då går jag sönder om folk tar på mig. 
Hur som helst, jag har gjort desperata försök att gå ner till 58, jag har provat på juicediet då man byter ut varje måltid mot ett glas färskpressad juice. Jag bytte bara ut middagen och inte lunchen, men varje dag vaknade jag halvt medvetslös och det är inte så kul att veta att man kommer svimma när man reser sig.
Så jag skippade det och har av någon anledning fått för mig att svältdiet är tusen gånger bättre! Nu när jag tänker på det, hur kan det möjligtvis gå ihop??
Ni kan ju räkna ut hur jag har mått.
Jag kan tala om att jag nu ligger på 61 och har ännu ångest.
 
Och till råga på det hela...nu ska jag avslöja något äckligt som jag skäms till tusen för, men det är lika bra att ni får veta.
Det finns en sak som jag tycker är helt sjuk att det hänger ihop med glutenintolerans. Helt sanslöst ofattbart sjukt, HOWEVER, det är hela grejen med att man inte tar upp några som helst nyttiga ämnen.
Här kommer det: Jag har världens konstigaste småtår.
Ja, vi pratar fötter och tår, ni behöver inte läsa.
Mina småtår har alltiså vridit sig utåt. Åh nu har jag avslöjat världens pinsammaste sak. Men jag tror det hade varit mer pinsamt att ha en bröstvårta på varje knä, så det är okej.
Alltså, insidan på tårna pekar uppåt och naglarna hamnar i sidan på skon (fast fatum är att den ena tån tycks vilja vända sig helt uppåchner för jag går på en liten del av nageln. fint!)
 
Jag har trott att det beror på vilka skor jag använder, men jag använder ju bra skor och nu har jag fått veta att om man har glutenallergi får man missbildningar på sitt skelett. Och eftersom det tar tio år från första symptom till diagnos finns det faktiskt ingenting man kan göra åt det hela för då har missbildningen redan börjat ske.
 
Tänk så fint om tårna vänder sig helt uppochner och när jag böjer alla tårna neråt pekar småtårna uppåt.
Nej, jag tänker söka kirurgisk hjälp för detta.
 
Kan ni tänka er vilken ångest jag haft på sistonne??

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (bara för mig)

Din blogg:

Vad har du på hjärtat?:

Trackback